Författare/Draksekreterare

Om att skriva

Min dröm är att det om massa år, när jag själv kanske är död och borta, kommer någon att tänka tillbaka på sin barndom och med glädje minnas när de läste om Flamma, den lilla Slottsdraken. Att hon blir som en barndomsvän.

Skriva är inte riktigt vad jag skulle kalla ett fritidsnöje eller hobby. För mig är skriva nödvändigt. Kan jag inte skriva på en vecka eller så känner jag en enorm tomhet. Bitar av berättelsen snurrar omkring i tankarna som små tygtrasor i en storm. Utan mig så kommer de där små bitarna och fragmenten aldrig att fogas samman till en helhet. Aldrig bli någon vacker, häpnadsväckande eller tröstande saga.

Det är bara jag i hela universum som kan skriva just den här historien. Bara jag som får veta allt som hänt och kommer att hända världens underbaraste, gladaste, ledsnare, argaste och charmigaste drake. Som att ett barn aldrig funnits utan sina föräldrar så finns en bok inte utan sin författare. Visst hade någon, någon gång, någonstans kunnat skapa något liknande. Kanske. Men min berättelse är just min.